Några nedslag i konfirmationens historia.
Konfirmationens historia visar på en stor bredd vad gäller förståelsen av begreppet konfirmation. Konfirmation är en rit och en verksamhet som har sökt, och fortfarande söker, sin teologi.
Ursprungligen var konfirmationen en del av dopakten. Först döpte prästen dopkandidaten och därefter kom konfirmationen, confirmatio, då biskopen smorde den nydöpte med olja, lade händerna på henne, bad en bön om Anden, välsignade henne och sände henne att gå Herrens vägar.

FORNKYRKAN, MEDELTIDEN OCH REFORMATIONEN
Konfirmationen har vuxit fram ur det fornkyrkliga dopet. Efter hand delades dopet upp i två akter. Den akt biskopen ledde kom att kallas confirmatio och kunde ske ganska lång tid efter dopet, som prästen officierade vid.
Det ansågs lämpligt med konfirmation i sjuårsålder då barnet räknades kunna skilja mellan rätt och orätt. Under medeltiden ändrades synen på de döpta barnen. De ansågs inte längre värdiga att ta emot nattvarden, de behövde undervisning och de skulle vara äldre innan de tog emot nattvardens gåvor. Ungefär samtidigt fick konfirmationen en sakramental status.
På 1500-talet reagerade Luther, dels mot konfirmationen som ett sakrament, och dels mot konfirmationens samband med dopet. Det som sker vid konfirmationen har redan skett vid dopet. Luther avskaffade konfirmationen. Istället infördes nu en folkundervisning inför den första nattvardsgången. Denna undervisning avslutades med förhör och examen.

SVENSKA KYRKAN
På 1700-talet blev den nattvardsförberedande undervisningen med en avslutande akt allmän. Först år 1811 blev konfirmationen anbefalld i kyrkohandboken. Konfirmandundervisningen som sådan var aldrig obligatorisk, men undervisningen var en förutsättning för nattvardsgång, som i sin tur var en förutsättning för socialt accepterad .
Under 1800-talets pietistiska influenser kom kravet på att konfirmanden också skulle uppvisa en personlig tro. Till kunskapen fogades krav på personliga ställningstaganden. Vid konfirmationens avslutning ställdes både kunskapsfrågor och tros- och löftesfrågor till konfirmanden. Efter konfirmationen fick konfirmanden tillträde till nattvardsbordet.
I 1978 års riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete slås det fast att konfirmationen inte får ses som en examination av unga människors tro. Förhöret vid konfirmationen avråddes och konfirmationen kom att ses mer som evangelisation än examination.
Genom 1979 års beslut öppnas nattvardsbordet för alla döpta. Konfirmationen har därmed mist sin roll som nattvardsförberedande undervisning. I Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete, 1994 s.6, finns en annan utgångspunkt. Där är det konfirmanden som konfirmeras, men samtidigt har kopplingen till dopet förstärkts. "Konfirmandarbetet är en tjänst åt tonåringarna i ett brytningsskede i deras liv. Kyrkan har en uppgift i att vandra tillsammans med dem och visa på den livstydning på dopets grund som kristen tro erbjuder."
Från och med 1 januari 1996 är dopet medlemsgrundande i Svenska kyrkan. Därmed har konfirmationen också fått karaktären av medlemsvård. Konfirmationens bekräftelse av dopet blir också en bekräftelse av medlemskapet.

SVENSKA MISSIONSFÖRBUNDET
Svenska Missionsförbundets första ledare på 1800-talet fann inga argument för konfirmation i bibeln. Men de ville ändå erbjuda ungdomar bibelundervisning med egen reflektion och med möjlighet till personligt ställningstagande. Missionsförsamlingarna startade upp "bibelskolor". Bibelskolorna tog fasta på den personliga tron, men ungdomarna behövde inte ge några löften, det fanns heller inget krav på medlemskap eller deltagande i nattvarden.
På 50-talet börjar begreppet "kristendomsskola" ersätta "bibelskola". Och ganska snart börjar begreppet "konfirmation" att bli allt mer allmänt inom Svenska Missionsförbundet. I Handbok till den kristna församlingens tjänst, 1963, finns rubriken: Kristendomsskolans (Konfirmationsskolans) avslutning . När nästa handbok skrivs tillsammans med Svenska Alliansmissionen, 1983, kallas konfirmationens avslutande gudstjänst för Konfirmationsläsningens avslutning. I denna gudstjänst "bekräftas att konfirmanderna tagit del i undervisning i kristen tro och är innesluten i Guds handlande i skapelsen och frälsningen genom Jesus Kristus. Församlingen uttrycker genom sin förbön, att Gud vill ge fortsatt hjälp för konfirmanden att växa i, bekänna och gestalta kristen tro."
Konfirmandmaterialet "Livsviktigt", som kom 1981, visade också på konfirmation i betydelsen att bekräfta att konfirmanden deltagit i undervisningen och att konfirmanden är innesluten i Guds handlande. I och med konfirmandmaterialet 8 e, 1989, kompletteras tanken på konfirmation som en skola. Konfirmationen blir mer av en plats där konfirmander och konfirmandledare delar livserfarenheter med varandra. Konfirmationen ses som en tid då man kan växa som människa och som kristen. Individen sätts i centrum och begreppet konfirmation får betydelsen, att det är konfirmanden som bekräftas i konfirmationen.