Gudstjänsten >>
DOPET
Nattvarden >>
Barnvälsignelsen >>
Offer - ekonomi >>

----
Dopet mer än en Namngivning ?

"Jag döper dig till Karl Henrik i Faderns och....."

Så säger vi aldrig!
Dopet är ingen namngivningscermoni!
Det finns några olika varianter. "Karl Henrik, jag döper dig i Faderns och..", eller "jag döper dig Karl Henrik, till Kristus i Faderns och..". Det finns fler formuleringar men ingen som döper till ett namn. Bakgrunden till namngivningen finner vi redan hos bl a Simon, lärjungen som fick sitt "kristna" Petrus av Jesus. Att döpas och att kristnas var samma sak och när barndopet vann allt större insteg blev kristnandet och namngivningen allt mer förknippade. Idag har ordet döpa två betydelser, dels namngivning, dels det Kristna dopet - det som vi nu ska tala om.

Pånyttfödd och ren
Genom kyrkohistorien har dopfrågan alltid varit en stridsfråga. I Nya Testamentet finner vi sk omvändelsedop där den som vill bli kristen låter sig döpas. Att vara döpt var samma sak som att vara kristen. Dopet var det kristna livets början. I romarbrevet 6:e kapitel skriver Paulus om dopet som en födelseakt in i det nya livet. Vi dör tillsammans med Kristus i dopet och uppstår tillsammans med honom i samma dop. Petrusbrevet talar om dopet som en inre rening. I den första kyrkan utgjordes församlingen av dem som var döpta. Paulus skriver ofta "till de döpta...". Dopet var oerhört viktigt för urkyrkans församling eftersom det var så intimt förbundet med frälsningen. De frågade inte efter om någon var kristen utan frågan var - är du döpt?

Varför skall man döpas?
Fyra skäl; Därför att Jesus befallt oss att göra så. Det går inte att komma förbi dopet om man läser Bibeln. Lars Lindberg skriver: "Det är nästan obegripligt, hur en människa som vill vara kristen, kan läsa Guds ord med allvar och sedan säga, att man inte behöver dopet". Svenska Missionsförbundet är dock det enda samfund som accepterar odöpta som medlemmar i församlingen. Anledningen till detta ställningstagande är att endast tron på Jesus Kristus är avgörande för församlingsmedlemskap. Vi anser vidare att den enskilde individen själv skall komma fram till sitt ställningstagande utifrån Skriften och inte som ett resultat av ett diktat från församlingsledning. Vi tror inte att man måste döpas för att bli frälst. Dopet är inget måste - det är en gåva. En text säger, att den som tror och är döpt skall bli frälst och en annan talar om tron allena som garant för frälsningen. Det är svårt att få fram något entydigt svar ur skriften eftersom denna frågeställning var helt obekant för den första kyrkan. Dopet var ju omvändelsens sköte. Inget dop ingen omvändelse. Idag är det annorlunda. Nu räcker vi kanske upp en hand istället för att visa att vi vill lämna oss i Guds händer. Dopet blir något som kommer senare, för en del aldrig - detta är problemet!

Dopet har en klar personlig adress. Det ger dig möjlighet att påtagligt säga ja till Gud och hans löften. Vidare öppnar sig ett hopp i tvivlet. När du står mitt i tvivlet, när dina känslor gäckar dig kan du hänvisa till dopet - "jag är ju döpt". Din kraft, din lust, ditt liv kan tas ifrån dig men dopets konsekvenser kan aldrig tas ifrån dig. Du har döpts in i en Gud som aldrig överger dig.

Dopet framhäver ordets nu-karaktär. Predikningar och skrifter kan ta upp saker som har hänt och kan kännas som om det gällde gångna tiders människor. Dopet berör en människa här och nu. Gud handlar med en människa - nu.

Genom dopet förs vi in i gemenskapen, församlingen. Dopet i och för sig gör inte en människa till kristen, alltså inte heller till församlingsmedlem. Men tro och dop gemensamt gör människor till kristna och medlemmar i församlingen. Bibeln kan läsas och tas emot i enskildhet meen dopet förättas i församlingen.

Dopet är inte ett krav eller en läropunkt i ett dogmatiskt system utan en Guds gåva som du får ta emot i tro på Jesus Kristus.

Som spädbarn eller vuxen?
De första beläggen för dop av späda barn finner vi i texter från tvåhundratalet. Exegeter räknar med att spädbarnsdop skedde långt tidigare som en följd av de förföljelser de kristna drabbades av.
Det blev viktigt för de kristna familjerna att deras späda barn inte avled odöpta. Så småningom blev spädbarnsdop det "naturliga" i kristna länder. På medeltiden började baptistiska rörelser dyka upp. Katolska kyrkan avvisade vederdöparna genom att förfölja dem. Vid reformationen fortsatte traditionen med barndop obrutet. På 1800- talet växte de baptistiska rörelserna sig allt starkare i vårt land under ledning av f d prästen Anders Wiberg. När SMF, numer Svenska Missionskyrkan, bildades 1878 fastslogs att i dopfrågan rådde full frihet, men att en pastor med "troendedöpartradition" måste ordna ersättare så att späda barn blir döpta om så föräldrar önskar. Egentligen var det så att SMF till huvuddelen talade för barndop. Genom åren har barndoptraditionen varit stark inom förbundet. Poängen med SMF:s grundsyn var att ingen skall utestängas pga sin dopsyn.

För Troendedop
Inom baptismen hävdar man starkt att Tron och Dopet hör ihop. Tron måste komma först och dopet skall bekräfta tron. Man hänvisar till omvändelsedopet i Nya Testamentet och betonar att dopet är en följd av människans viljeyttring - jag vill döpas !

För barndop
De som talar för barndop menar att Bibelns syn på familjen är att den utgör en enhet och som sådan blir det naturligt för en kristen familj att låta döpa sina späda barn. Den kristna fostran blir viktig så att barnen förs till ett personligt ställningstagande till frälsningen. Även för barndöparna är det viktigt att tala om tro och dop. Båda måste finnas med men det viktiga är inte ordningen. Ytterligare ett skäl för barndopet sägs vara, att det bättre än troendedopet framhäver Guds förekommande nåd.

I vår församling
Hos oss förekommer båda riktningarna. Som pastor ser jag (Ulf) inga problem i att döpa såväl vuxna som späda barn. Min uppgift är att följa Guds kallelse att döpa i faderns, sonens och den Heliga Andens namn. Vid barndop skall vi dock lägga en sak på minnet. Den som låter döpa sina barn är också ansvarig för sina barns kristna fostran. Annars blir dopet bara en gullig namngivningscermoni. När föräldrar kommer till mig och rådfrågar, brukar jag svara: " Gå och läs er bibel och se !"

Måste jag under vattnet?
Ett vanligt skäl till att en del kristna går odöpta genom livet är att de inte kan tänka sig att gå ner i en dopgrav. Man behöver inte gå ner i en dopgrav ! Dopet av vuxna kan lika gärna ske genom begjutning. Det kan ske på särskild dopgudstjänst, vanlig gudstjänst eller i enskildhet. Alla möjligheter finns. Det är inte mängden vatten som avgör, inte platsen eller den som döper, allt beror av Guds Nåd.

Att begrunda: Paulus brev till Rom kapitel 8 verserna 38-39

---

Betlehemskyrkan vill vara en kyrka för hela livet där alla frågor har sin plats. Den om tro , den om livshopp, den om svek, den om tvivel, den om frälsning, den om missbruk, den om otrohet, den om vänskap, den om rädsla, den om ljuset, den om tutten, den om...

Jesus säger:
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila!

"Min dröm är en kyrka där man möts av goa ögon!"