2 aug. 1878 – Svenska Missionskyrkans födelsedag.

Lågkyrkligt
De stora väckelserna i Sverige på 1800- talet hade till en början "lågkyrklig" karaktär. Det betyder, att de grupper av troende, som samlades genom väckelsen, höll fast vid Svenska Kyrkan och verkade inom dess församlingar. Evangeliska Fosterlands Stiftelsen, EFS, som bildades 1856, utgjorde en landsomfattande organisation för dessa "missionsföreningar". Ledare inom stiftelsen var lekmannapredikanten C O Rosenius.

Gud är Kärlek?
Då C.O Rosenius dog år 1868 övertog lektor Paul Petter Waldenström ledningen. Snart uppstod en allvarlig kris. Waldenström var kritisk mot den gängse försoningsläran. Denna försoningslära menade att Gud behövde ett offer – Kristi död – för att blidka sin vrede. Waldenström å sin sida menade att det inte var Guds sinne som behövde ändras – det var människans. Han citerade gärna Joh 3:16 och hävdade att Gud, som är kärlek, älskar människan och genom Kristi död och uppståndelse öppnas vägen till Gud för människan. Hans "nya" förkunnelse väckte häftig strid mot honom och medförde bl a en varning från domkapitlet.

Trons måltid
Fram till början av 1860-talet var det helt enkelt en medborgerlig plikt att åtminstone en gång om året ta emot nattvarden. Väckelsens folk menade att nattvarden var till för de troende. Därför bildades särskilda nattvardsföreningar som höll nattvardsgudstjänster för dem som bekände sig tro på Kristus. Från Svenska Kyrkan blev man med tiden allt mer avogt inställd till dessa nattvardsgångar. Konflikten som följde drev väckelsens folk längre i frikyrklig riktning.

Bekännelseskrifter
Ytterligare en anledning till Missionsförbundets (numera Svenska Missionskyrkan) tillkomst var att EFS krävde trohet mot de Lutherska bekännelseskrifterna, särskilt den Augsburgska bekännelsen, av sina predikanter och missionärer. Det gick så långt att ett par missionärer som bekände sig till Waldenströms försoningslära vägrades resa ut i tjänst. Positionerna låstes och man såg ingen annan utväg än att skapa ett nytt organ för gemenskap och missionsarbete.

Bildandet
I samband med predikantmötet 1878 samlades ombud från missionsföreningarna ute i landet den 1–2 aug i Betelkapellet i Stockholm. Vid den andra dagens förhandlingar samlades 23 ledamöter för att rösta igenom ett historiskt beslut – att bilda Svenska Missionsförbundet!
"När ordföranden framställde proposition på det framställda förslaget och denna besvarades med ett enhälligt ja samt ordförandens klubba kraftigt föll, så föllo ock ögonblickligen alla på sina knän och utgjöto sina överfyllda hjärtan, den ene efter den andre, i lov och tacksägelse till Herren. Intet öga vart torrt; man kunde knappt tala för glädjetårar.....Man kände, att Herren hade sagt sitt ja och amen till detta beslut."
Så berättar det avgörande mötets sekreterare och föredragande – E J Ekman. Han fortsätter
"Den 2 augusti 1878 är således Svenska Missionsförbundets födelsedag. När Waldenström (Waldenström var inte med vid bildandet) mottog underrättelsen om Svenska Missionsförbundets stiftande sade han: "Ske Guds vilja! Må Herren välsigna det"